Senatfastigheter har utlyst nolltolerans mot problem med inomhusförhållanden. En av många åtgärder för bättre inomhusluft var handboken ”Hyvän työympäristön ja laadukkaan sisäilman varmistaminen” (“Handbok för att säkerställa en god arbetsmiljö och högklassig inomhusluft”) som utkom i fjol. I handboken får statliga ämbetsverk för första gången enhetliga anvisningar om hur man ska agera om det uppstår symtom eller olägenheter i samband med inomhusluften på arbetsplatser.
Handboken är ett praktiskt verktyg för att lösa inneluftsfrågor. Även om den är gjord för statens behov kan den förstås också utnyttjas av andra organisationer och företag. Senatfastigheters kunder kan begära att få tillgång till handboken genom sin kundansvarige eller fastighetschef.
”När vi utarbetade Senatfastigheters nya strategi upptäckte vi att vi hade mycket material för att styra vår egen verksamhet och att vi hade finslipat vår egen handlingsmodell, men många av våra kunder saknade till och med grundläggande information och en beskrivning av vad som ska göras när det förekommer problem med inomhusluften. Denna handbok är ett svar på detta behov”, säger Anne Korpi, specialsakkunnig på inomhusförhållanden hos Senatfastigheter.
I handboken hittar man lätt anvisningar och råd
Handboken om statens handlingsmodell med inomhusluft finns på Power Point-botten, så varje organisation kan komplettera den med sina egna uppgifter.
”Med hjälp av den kan man till exempel beskriva hur organisationen informerar om olägenheter, vilka som ingår i en inomhusluftsgrupp, hur praktiska frågor löses och vilka kommunikationskanaler som används för att kommunicera om inomhusluften. Genom att ta i bruk handboken kan organisationen också visa hur man ser till att arbetsförhållandena är hälsosamma och trygga”, säger Korpi.
Den omfattande handboken är uppdelad i två delar: den egentliga inomhusluftsmodellen och det utbildningsmaterial som kompletterar den.
”Det är inte meningen att man ska lära sig handboken utantill, utan den är snarare en handbok om olika teman som gäller inomhusluft. Avsikten är att läsaren lätt ska kunna hitta anvisningar och råd i viktiga frågor och informera läsaren om var man får mer information. Varje organisation bestämmer själv hur handboken ska utnyttjas och vem som ska använda den “, säger Anne Korpi.
Stegvisa framsteg bidrar till att lösa problem med inomhusluften
Den egentliga inomhusluftsmodellen består av sex faser.
”Att lösa problemen förutsätter dock långt ifrån alltid att alla faser genomförs”, betonar Anne Korpi.
Största delen av de brister i inomhusförhållandena som lokalanvändarna upptäcker och anmäler kan i allmänhet avhjälpas genom fastighetsunderhåll eller senast genom inspektioner och åtgärder som Senatfastigheters inneluftsexpert vidtar.
”Om det inte går att finna en lösning med hjälp av dessa två aktörer och problemen kvarstår, är det en allmän riktlinje att inrätta en tvärfacklig arbetsgrupp för inomhusluften. Gruppen fastställer i samarbete undersökningsprogrammet, utarbetar utifrån resultaten fortsatta åtgärder, ser till att projektet för inomhusförhållanden framskrider och kommunicerar om det samt följer upp och utvärderar hur reparationerna lyckats”, säger Anne Korpi.
Arbetsgruppen för inomhusluft har slutfört sitt arbete när alla nödvändiga undersökningar och reparationer har gjorts, övervakningen av inomhusförhållandena har fortsatt under den planerade tiden, de parametrar för inomhusförhållanden som övervakas överensstämmer med referens- eller målvärdena och företagshälsovården har behandlat de personer som haft symtom på grund av inomhusluften.
God inomhusluft uppnås genom samarbete
I handboken om inomhusluften beskrivs också de arbetssätt genom vilka lokalanvändaren själv kan påverka inomhusförhållandena. Var och en kan till exempel ordna sin arbetsomgivning så att den lätt kan städas och undvika att röka och använda extra doftämnen under arbetsdagen. Det lönar sig att i första hand äta och dricka kaffe i de pausrum som är avsedda för detta.
”Alla har rätt till god inomhusluft. Lyckligtvis kan var och en av oss också i viss mängd påverka den, även om det naturligtvis är fastighetsägaren som ansvarar för själva byggnadens skick”, säger Anne Korpi, som ansvarat för att utveckla och sammanställa handboken.
Handboken om inomhusluft baserar sig på Senatfastigheters egna anvisningar, Arbetshälsoinstitutets anvisningar och vissa statliga ämbetsverks handlingsmodeller. Dessutom har också andra källor utnyttjats som nämns i handboken.
”Anvisningar kommenterades både av vårt eget inomhusmiljöteam och av Arbetshälsoinstitutet. Handboken testas för närvarande på några platser. Det verkar som om vi har lyckats få fram en handbok som kan användas just enligt den egna organisationens behov.”