Idealen, teknologin, ekonomin och de samhälleliga omvälvningarna – dem alla har format din arbetsplats. Chefen för Senatfastigheters arbetsmiljöenhet Reetta Ripatti-Jokela berättar hur kontoren har utvecklats under ett par hundra år.
Så här såg de första kontoren ut: kontorsarbetarna skrev på skrivmaskin i en öppen hall, och cheferna övervakade arbetets framskridande från sina arbetsrum. (Foto: Den stora kontorssalen på Elantos huvudkontor 1948, Helsingfors stadsmuseum.)
Den industriella revolutionen skapade pappersarbetet. I början var det män som arbetade på fabrikernas, bankernas, järnvägarnas och handelns kontor, men så småningom började kvinnorna dominera. Tekniska innovationer, såsom lysrör på 1940-talet, underlättade och effektiviserade arbetet, men det auktoritära kontorsidealet levde segt vidare ända till 1950-talet.
”Största delen av kontorsarbetet under den industriella eran gick ut på att rutinartat följa anvisningar, och det krävdes just inget initiativtagande av anställda. Förhållandet mellan ledningen och arbetstagarna var mycket hierarkiskt och formellt”, berättar chefen för Senatfastigheters arbetsmiljöenhet Reetta Ripatti-Jokela.
1960-talet medförde en strävan efter mänsklighet och jämställdhet på kontoren. Samarbete värdesattes mer, och sociala arbetsmiljöer utvecklades för att stödja detta.
På de trendigaste landskapskontoren strävade man efter att förbättra organisationens funktion genom att placera möblerna asymmetriskt och indela rummet med till exempel grönväxter. Organisationerna var dock hierarkiska, och till den högsta direktören kom man endast via sekreteraren.
”Det var vanligt att chefernas och ledningens rum placerades vid ytterväggarna med tillgång till naturligt ljus och vyer, medan vanliga anställda placerades i öppna lokaler mellan dem.”
Efter de öppna och ibland högljudda landskapskontoren började man längta efter privat ro på arbetsplatserna. En modern och kostnadseffektiv lösning var att montera höga skärmar på landskapskontor.
En tyngre lösning var kontor med rum. ”Ämbetsverkshusen” präglades av oändliga korridorer och stängda dörrar till arbetsrum längs dem. I de få mötesrummen fanns robusta bord, och kaffepauserna tillbringades i anspråkslösa rastutrymmen.
”På 1970- och 1980-talet fokuserade man på individernas koncentrationsbehov på kontoren. Inför 1990-talet började arbetets karaktär förändras då allt fler kontorsarbetare fick mer varierande arbetsuppgifter och behovet av växelverkan ökade.”
När Finland råkade ut för ekonomisk depression blev offentliga organisationer och företag tvungna att spara på kostnaderna. På många kontor ville man effektivisera lokalanvändningen genom att slopa arbetsrummen och koncentrera arbetstagarna i öppna – och betydligt tätare – lokaler.
”Varje medarbetare hade dock fortfarande ett eget personligt arbetsbord. I allmänhet omringades det av skåp med mycket utrymme för böcker, mappar och dokument.”
I och med millenniumskiftet flyttades mapparna först till nätverksdiskar och sedan till moln. Den mobila IT-utrustningen befriade medarbetarna från sina bord. Organisationerna började notera att upp till 40 procent av arbetsborden inte användes under arbetstid.
”Samtidigt ökade behovet av samarbete på arbetsplatserna. Chefernas utmaning blev att leda flexarbete som inte längre var beroende av tid och plats. I stället för närvaro baserade sig arbetet på förtroende och bedömning av resultaten.”
Man började ändra landskapskontor till multimodala miljöer som gav stöd åt olika arbetsbehov: man övergav bestämda arbetsbord, och på den frigjorda ytan byggdes tysta rum, telefonbås, mötes- och grupparbetsrum samt områden för informell växelverkan såsom trivsamma kaféer. På många arbetsplatser satte ledningen fart på förändringen genom att bland de första flytta från sina hörnrum till nya lokaler.
Nuläge: En kreativ och trivsam mötesplats
”Kontorsarbete är mer krävande, kreativt och autonomt än någonsin tidigare, eftersom informationstekniken i dag sköter de mekaniska och rutinartade uppgifterna.”
I och med att projektarbete och nätverkande har blivit vanligare har det uppstått social co-working, där olika sektorers och organisationers experter arbetar under samma tak i hubbar. Frilansare arbetar i sin tur i tillfälliga hoffice, kontor som spontant inrättats i någons hem.
Samtidigt minskar kontorens utrymmesbehov ytterligare – i kontorslokaler som förvaltas av Senatfastigheter närmar sig behovet redan 12–15 kvadratmeter per anställd, jämfört med över 30 kvadratmeter i genomsnitt ännu i början av 2000-talet.
”Kontoret är inte längre en plats där arbetet utförs. I bästa fall är det en fysisk, virtuell och social arbetsmiljö, som stöder organisationens och medarbetarnas framgång.”
Receptionstjänsten är en väsentlig del av många fastigheters dagliga verksamhet. Den som kommer till en fastighet möter receptionstjänsten först när hen går in och sist när hen går ut. En…
”Förberedelser inför exceptionella omständigheter blev ett centralt mål från och med februari 2022. Vi stöder starkt våra kunder i den förändrade situationen", säger Tuomas Pusa, operativ direktör på Senatfastigheter.
I den här artikeln berättar vi om vitt byggnadsdamm, grått rumsdamm och de medel som används vid städning, så att solljuset inte avslöjar tjocka dammoln.
När två eller flera ämbetsverk sammanförs, vad händer då? En gemensam arbetsmiljö. Varför görs de och vilken nytta ger de? Kundchefen för Senatfastigheter Karin Hukkanen och chefen för kundrelationsgruppen Ari…
De gemensamma lokalerna väckte till en början tvivel i ämbetshuset i Borgå, men nu känner skattetjänstemän och lantmätare redan stolthet och glädje över sina moderna arbetslokaler. Skattebyråns Pirjo Vainio och…
Lantmäteriverket och Skatteförvaltningen är smidiga föregångare inom statsförvaltningen – i båda ämbetsverkens lokalstrategier inskrevs nya arbetssätt och allaktivitetsmiljöer redan för nästan tio år sedan. Nu arbetar 95 anställda vid ämbetsverken…
Senatfastigheter har minskat sina miljökonsekvenser under flera år, till exempel genom att minska energiutsläppen från sina fastigheter med över 70 procent. Den pågående förändringen inom arbetssätten – övergången till distansarbete…
Vem ansvarar för inomhusluften, tar man oron på allvar, har vi särskilt många problem? Anne Korpi, specialsakkunnig på inomhusförhållanden hos Senatfastigheter, besvarar frågor och ger råd om hur man ska…
Under coronapandemin förvandlades många hem till ett kontor. Senatfastigheters inneluftsexperter ger fem tips som det lönar sig att beakta när man arbetar på distans.