Senatfastigheter förvaltar cirka 11 000 byggnader, varav cirka 500 är officiellt skyddade. I anslutning till vår gemensamma nationalegendom finns ett stort antal historier och intressanta detaljer. Visste du detta?
Nationalmuseets 57 meter höga torn har i och för sig inte någon separat funktion, utan det var praxis att bygga sådana i början av 1900-talet. I ett skede förvarades i tornet museiföremål och under senare år har i tornets korridorer ordnats mindre evenemang. Från de balkonger som finns på 38,5 meters höjd öppnar sig fina vyer över olika delar av Helsingfors.
På grund av säkerhetsorsaker kan tornet inte öppnas för allmänheten, men exempelvis under Konstens natt har ett begränsat antal besökargrupper fått gå upp för trapporna.
I hörnet av Helsingfors Senatstorg finns Arppeanum. Det byggdes 1896 som ett kemiskt laboratorium och museum för Kejserliga Alexanders Universitetet.
När Arppeanum byggdes var det mycket dyrt och lärosäte för kemister. Dess mest betydande rum var den dekorativa huvudtrappan som byggdes av gjutjärn och stål. Materialet i trapphuset valdes med tanke på brandsäkerheten, för med kemiska experiment fanns ju alltid en risk för eldsvåda. Livet i huset ackompanjerades av explosioner som hördes från gården och byggnadens balkonger, då kemistuderandena med jämna mellanrum gjorde sina experiment.
På Sveaborg finns Sjökrigsskolan och i en av dess sidobyggnader i änden av ett stort välvt rum finns en liten golvlucka varifrån trätrappor för ner till ett lågt och mörkt kryprum, till ett bottenbjälklag. Där har man hittat gamla skor och bland annat en järnkula. Det här är inte så märkvärdigt, för Sveaborg har ju en färgrik bakgrund som en fästningsö.
I en gammal omkullramlad tunna finns däremot en katt som sover sin eviga sömn och som under tidens gång har mumifierats. Av den andra bredvidliggande katten återstår endast ett skelett. Här och där skymtar ben från olika stora djur, också skallen av ett större djur.
Det kan vara fråga om en byggnadsgömma som med avsikt lämnats under huset, antingen en offer- eller trollgömma. Ritualiserade gömmor finns ofta under byggnaders knutar, trösklar, eldstäder och vid vägglinjer eller under golv. De flesta gömmorna är välmenande. De har gjorts för att skydda mot onda krafter och för att ge husets invånare lycka. Ibland har gömman placerats som ett offer eller för att ge fruktbarhet.
Medeltiden avslutades på ett stiligt sätt i Tavastehus slott under ledning av den svenska adelsdamen Ingeborg Åkesdotter Tott. Hon hade fått slottet i änkepension då hennes make, Sten Sture den äldre, riksföreståndare över Sverige avlidit.
Ingeborg Tott bosatte sig i Tavastehus slott där hon utöver militär makt också i övrigt hade en betydande ställning. Sin förmögenhet visade härskarinnan genom att bära ett halssmycke som virats flera gånger runt halsen och som smyckades av gyllene pärlor stora som nötter.
Ingeborg Tott var troende och på hennes befallning tände man under påsken 5 555 vaxljus. Lika många sår lär Jesus ha haft när han togs ner från korset.
I Olofsborg har sedan urminnes tider funnits baggar som husdjur, varav en rentav lär ha räddat borgen från ryska erövrare våren 1656.
Baggen hade klivit upp på det norra batteriet för att söka något att äta och samtidigt utbröt ett åskväder. Baggen blev skrämd av åskmullret och steg upp på två ben. Ryssarna på den motsatta stranden skrämdes av synen: på den svarta muren dansade en fruktansvärd varelse med väldiga horn. Ur dess mun tycktes lågor utslungas då blixtarna flammade till i bakgrunden.
Ryssarna tog skräckslagna till flykten och trängde sig in i sina båtar som stjälpte, och de som inte kunde simma drunknade. Som belöning för att baggen räddade invånarna i Olofsborg fick den under resten av sitt liv leva exceptionellt bekvämt. Enligt sägen härstammar uttrycket ”leva som en bagge på ett slott” från denna historia. Numera kan den skräckinjagande baggen beundras på ön Tallisaari i form av en skulptur av skulptören Anton Ravander-Rauas.
Den dystraste historien om Villnäs slott, som finns i västra Finland i Villnäs, kommer från en liten kammare. Hovjunkare Herman Fleming (d. 1789), sonsonens son till byggaren av slottet, var känd som en hetlevrad och mycket svartsjuk man. Då han for på resa eller om det kom manliga gäster till slottet, låste han in sin hustru i en fängelseaktig kammare.
En gång när han for på resa glömde han att säga till tjänstefolket att ge hustrun mat, och hon dog därför i svält. Enligt historien murades hon sedan in i väggen. Sant eller ej, men av hovjunkarens tre fruar känner man inte till dödsorsaken för en av fruarna, och inte heller var hon är begravd.
I vilket fall som helst var denna man känd som ”den sista rika Flemingaren”, och under hans tid blomstrade slottet och det renoverades moderiktigt i rokokostil. Det här ledde emellertid till att Fleming skuldsatte sig och till sist blev han tvungen att sälja hela slottet. Därmed slutade släkten Flemings över 300 år långa era på Villnäs slott.
Jouko Loikkanen har varit sekreterare för flera statsministrar, finansminister på 1970-talet och senare chefdirektör för Vägverket. Han var också en av dem som regelbundet var inbjuden att bada bastu på Villa Ekudden, på den tiden presidentens tjänstebostad. Han berättar att lördagsbastun i allmänhet alltid följde samma rutiner. Då gästerna anlänt klockan fem hämtade Matti Kekkonen sin pappa. De som var regelbundet inbjudna hade sina egna platser inne i bastun och sina egna vilostolar vid simbassängen.
”Endast en person fick hoppa med huvudet före i bassängen, och det var Urho Kekkonen själv. Vi andra gick ner längs trapporna. Klockan 18.00 lyssnade vi på nyheterna, sedan tog vi ännu ett bastubad, tvättade oss och for hem. Senast klockan 18.45 var vi ute.”
Artikeln baserar sig på artiklar om vår nationalegendom som publicerats i tidningen Kontrahti 2014–2016.
”På våren publicerade Sitra rapporten Megatrender 2023 med ett mycket allvarligt budskap. Den viktigaste megatrenden i dag är att naturens bärkraft håller på att falla sönder och de miljömässiga, ekonomiska…
”På hösten inledde vi snabbt ett energisparprogram som gav goda resultat redan under vintern. Tillsammans med våra kunder uppnådde vi stora besparingar", säger Sanna Jääskeläinen, chef för Senatfastigheters energisparprogram.
Senatfastigheter har som mål att minska koldioxidavtrycket med minst 25 % vid nybyggnation som är värd över 2 miljoner och minst 15 % vid renovering under strategiperioden 2022–2025.
Senatkoncernen kommer att förnya sina värmesystem och sluta använda olja senast 2024. De mest kostnadseffektiva energiformerna har visat sig vara träpelletslösningar, i mindre objekt tekniker med jordvärme eller luft/vattenvärmepumpar. Alla…
Senatfastigheter siktar på att statens lokaler ska vara koldioxidneutrala senast 2035. Det är också ett av huvudmålen med Senatfastigheters nya strategi. Koldioxidneutralitet eftersträvas i två faser: koldioxidneutral användning av fastigheter…
Lantmäteriverket och Skatteförvaltningen är smidiga föregångare inom statsförvaltningen – i båda ämbetsverkens lokalstrategier inskrevs nya arbetssätt och allaktivitetsmiljöer redan för nästan tio år sedan. Nu arbetar 95 anställda vid ämbetsverken…
Senatfastigheter har minskat sina miljökonsekvenser under flera år, till exempel genom att minska energiutsläppen från sina fastigheter med över 70 procent. Den pågående förändringen inom arbetssätten – övergången till distansarbete…
Senatfastigheter använder i år ca 400 miljoner euro på totalrenoveringar, ombyggnad, nybyggnad och årliga reparationer av fastigheter.
Vid ombyggnaden av arbets- och näringsministeriets lokaler betonades vikten av bra inomhusluft. De aktivitetsbaserade kontoren på Alexandersgatan 4–10 i Helsingfors byggdes i en över 200 år gammal värdefastighet.